Vaknade nyss av att jag drömde något som jag önskar var sant, var sant. Hatar att drömma sånt! Även om det är fint att drömma det så är det liksom ännu värre när man vaknar för då är det som att någon rycker undan mattan för en. Fast tusen gånger värre för då har det braiga hänt också... Det är nästan som att hjärnan skämtar med en eller retas eller vad som helst.. Knäppt! Antagligen gör den väl såhär för att jag saknar, men det är ändå jobbigt, saknaden blir ju inte mindre för det liksom utan snarare större. Dumma hjärna!
Kul att det jag drömde också blev sant ca 50 min efter att jag skrev det här inlägget, iallafall till viss del även om det inte blev så bra men ah.. Jag säger ju att jag är ruggigt bra på sånt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar